Gångtrafikanter är utsatta i Stockholm. De har ingen plats att vara på. Bilar och cyklister prioriteras. Är det så att vi skall förflytta oss med buss?

Gångtrafikanter är bortglömda i Stockholm #blogg100 #fb

April 8, 2015

Gångtrafikanter i Stockholm är det ingen som bryr sig om. Bara testa att gå över västerbron. Cyklisterna har 2/3 av bredden på den kombinerade cykel/gång delen. Inte nog med att cyklisterna kör som idioter, de kör in på den delen där vi gångtrafikanter förflyttar oss.

Ett annat tydligt tecken är övergångsställena. Det är på tok för lång väntetid för gångtrafikanter vid alla övergångsställen i Stockholm. Bilarna har enorma fördelar här. Bilar kör sen ofta emot rött ljus i den här stan. Speciellt om folk kör BMW eller Audi. De tycks inte hitta bromsen, blinkers eller för den delen ratten allt som oftast. Kanske är det något dyrt tillbehör som de inte har råd att köpa till, vad vet jag.

Gång på gång inser jag att ingen inom Stockholms stad för flyttar sig gående. För hur förklaras det annars att jag som gångtrafikant får stå och vänta upp till 180 sekunder för att få grönt? Nä, nu får vi gångtrafikanter ena oss och sätta press på folket på gatukontoret.

Surfar man in på Stockholm.se så kan man läsa följande:
”Det ska kännas naturligt och tryggt att promenera från en stadsdel till en annan och det ska finnas förutsättningar för det; gång- och cykelvägar, grönområden, belysning och säkra gångpassager i trafiken.”
När det inte uppfylls innanför tullarna så undrar jag vem som tagit fram den här texten? Låt mig gissa personen kör bil till jobbet.

Malmö är här en mycket bättre stad att gå i. Övergångsställena är mer anpassade till oss gångtrafikanter. Fast här uppe i Stockholm så kan ingen ha mätt tiden det tar att vänta. Bara att gå över Långholmsgatan är ett projekt. För det tar evigheter att få grönt. Något är inte ok hos kommunen. För skall det krävas jag åker buss för att komma mellan de olika promenadstråk som finns? Gör om och gör rätt.

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Det här var blogginlägg 39 i utmaningen #blogg100

Tags:

Leave a Comment