Blogga i 100 dagar trodde jag skulle vara svårt. Fast att det skulle vara så svårt att komma på ett nytt ämne varje dag hade jag aldrig trott.

Genom åren har jag bloggat på olika ställen. Ibland i eget namn, i bland under något alias. Fast generellt har jag drömt om att få spridning på mina inlägg. Blogga kan vara enormt kul, men stressen att fixa 100 dagar på raken har varit tufft.

Nu är det dag 47. Det är 53 dagar kvar. Det var ganska lätt i början, nu är jag inne på, vad vill mina läsare läsa om? I dagsläget har jag ett 100-tal unika besökare som tittar in dagligen. De är återkommande besökare. Sen har jag toppar. Som i natt då jag skrev ett svar till Matt Mullenweg om att det går bra att använda WordPress som CMS för en bank. Plötsligt kom det ett par hundra till besökare. Önskar bara jag hade skrivit det inlägget på engelska, men men.

I går drömde jag om att åka till New York. Staden jag älskar. Staden jag är kär i. Det blev ett klipp Frank Sinatra och New York, New York.

Ibland funderar jag på att blogga om bank och finans. Som om mitt ogillande av autogiro. Fast hur kul är det på en skala? Kanske mer intressant att skriva om vad nästa innovation på bankmarknaden kommer att bli?

Mitt sökande efter ett #nyttjobb går så där. De få jag fallit för har antingen inte haft plats/resurser att anställa. Eller så har det varit lite mer eller mindre förvirrade annonser jag svarat på som får mig att undra hur kompetensen är för de som skriver annonser.

Mycket av mina dagar går åt att analysera vad jag vill göra härnäst. Helst vill jag vara med i den digitala resa som många banker måste göra. En bank som fungerar 24/7 365 dagar om året och för dialogen helt digitalt. Vi är inte där ännu. Fast snart kanske? En förändring i den digitala framtiden ligger framför bankerna. Att få vara med i den förvandlingen skulle vara intressant.

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Det här var blogginlägg 47 i utmaningen #blogg100