Så nu har jag snart varit på plats i ett halvt dygn. Resan med Finnair var bra förutom den delen med maten. Hur kan man server mat som nästan ingen passagerare gillar? Alla runt om mig grymtade och var upprörda.

Landade på JFK och det var ju ok till en början. Det började när vi kom ner till passkontrollen. Evighetskön fanns på plats. På Newark skulle det ta två timmar minst. Så jag såg mig om och undrade hur det var med vad man fick göra. Det fanns bara synlig reklam för NYC. Så upp med min iPhone och kollar mail. Ganska logiskt. 3-4 minuter senare kommer en kontrollant och hon skrek och gormade om att man inte fick ha telefonen uppe. Lydig som jag är plockar jag ner den. När kön vänder på andra hållet ser jag skyltar som ifrån andra hållet döljts av reklam för NYC handlar om att man inte får ha telefonen uppe. Fine. Fast hade hon inte insett det? Jag sa till lite snällt, men jag insåg det var hennes chans att vara otrevlig emot alla oss resenärer. Passkontrollen tog allt som allt bra 45 minuter och det var nog den snabbaste passkontroll jag varit med om i USA. Starkt jobbat.

Sen kom det som gör mig ännu arg. Kommer ur terminalen och möts av en kö med 600 personer som skall ta taxi in till Manhattan. Flera med mig väljer att gå tillbaka in i terminalen och tala med några av bolagen där. Så dyker han upp. Den onde limmoföraren. Han tar tag i min väska och frågar om jag vill vara på Manhattan om en timme eller tre. Svaret var ju ganska lätt att jag ville vara där snart. Jag frågade om han hade tillstånd för att köra från JFK! Det hade han sa han. Jag frågade om priset, för jag hade kollat in andra som tog runt 70 dollar för en enkel resa plus skatt och dricks. Så runt 90 dollar totalt. Han sa om och om igen att han hade prislistan vid bilen. En snygg town car dök upp. Han var snabb med att rycka loss min ena väska från mig och den andra med. Han sa igen att priset var det samma som de andra. Jag var tydlig med att jag inte hade råd att betala för mycket.

Inne i bilen luktade det indisk mat. Han var artig och öppna dörren. I bilen så satte jag mig och han hoppade in och började köra där ifrån. Jag frågade om prislistan och han viftade med den. Mitt hotell har bytt namn för typ 9 månader sedan. Så han hittade det inte. Fast han lugna mig gång på gång. Jag hade blivit lurad utan att jag insåg det.

Det var enorma köer in emot Manhattan. Har åkt med taxiförare förr som körde av och körde lokalgator. Han gjorde samma sak här. Så det gick undan. Vi åkte av huvudleden och på igen och vi rörde på oss snabbt framåt när resten av trafiken stod stilla. Nu började han äta ur en plastpåse. Ris och vad jag uppfattade som kyckling. Hade inte fönstret varit öppen hade jag dött av odören som bildades.

Plötsligt kom det två polisbilar med sirenerna på. Gissa vilken bil som då plötsligt låg bakom dem och gled genom alla köer? Jo bilen med min förare.

Vi var framme på hotellet ganska snabbt. Nu kom chocken. 150 dollar plus dricks. Dörrarna var låste och jag kom inte ut. 170 dollar fick honom att låsa upp dörrarna. Han gick inte ur bilen. Han hade öppnat bagage luckan inifrån. Så jag fick loss väskorna som var gisslan. När jag fick tag på min väskor drog han iväg. Nu gick det verkligen upp för mig hur lurad jag blivit. Det gick så klart inte att betala med kort, för annars hade jag inte godkänt ett sådant belopp. Så min varning är nu. Åk bara förbeställda fordon eller de gula taxibilarna. Den här läxan lär jag inte glömma på ett bra tag.

Annars är New York på bra humör. Solen skiner och det är 22-23° varmt.

I morgon börjar Internet Week så sakta med en picknick. Det kommer bli kul.