Gående behandlas inte väl av trafikplanerare. Det är inte så att det jämt är ett problem, men ofta känns det som om personen som planerat inte varit på plats och testat som gående.

Låt mig ta ett exempel. Övergångsställen. Inte nog med att det tar en mindre evighet tills det blir grönt, när man sen går över tar det slut innan man hunnit över. Jag är inte långsam, men tänker man på äldre som inte är så snabba, då blir det ett problem. Det finns massor av ställen det är så här.

Om man går i Stockholm och kommer ifrån Liljeholmsbron och landar på den östra sidan där det ligger en pizzeria vid Hornstull och vill gå över till Friskis och Svettis tar det en mindre evighet. All annan trafik är prioriterad här. För man kan inte gå hela sträckan ens. Utan man blir stående mitt i gatan i refugen väldigt länge. Det känns som 10 minuter, men det tar kanske 150 sekunder. Hur tänkte man här? Går folk mycket emot rött här? Ja!

Cykelbanor görs breda och sandas/saltas när det är vinter. Gångbanor blir smalare och smalare och det är sällan de sandas/saltas. Hur kommer det sig? Vem kom på att cyklister skall prioriteras före gående?

Det finns många trafikljus där mer än hälften går emot rött för det tar för lång tid tills det blir grönt för gående. Det är inte ok! Här måste trafikplaneraren reagera och göra något. Ta på sig skorna, lämna bilen och cykeln för att ge sig ut som gående!

Det finns de som vill ha fler gågator, det är jag inte för. Fast det skall vara breda och jämna trottoarer som gör att det är smidigt att gå i alla tempon. Nu är det så smalt på vissa ställen att det inte går att hålla bra tempo.

Gående är inte heller perfekta, inte alls. De som stannar mitt i ett steg och börjar pilla på mobilen. Ta ett steg åt sidan så du inte står i vägen. Det sker dagligen att jag blir förvånad att folk inte tänker på att andra med är ute och går.

Var ute i Sundbyberg. Där slutade trottoaren tvärt på ett ställe. Där fick man springa över spårvagnsspåren och över på andra sidan för att finna en trottoar. Hur kan något sådant ske?

Detta är inlägg 15 av 100 i #Blogg100 utmaningen.