Vi har alla varit där. Vi söker en ny arbetsgivare. Det finns många olika sätt att göra det hela på.

Platsannonser. Seriöst. Hur svårt kan det vara att skriva en platsannons utifrån och in? 9 av 10 annonser är skrivna utan att någon tänkt på hur den uppfattas av den sökande. Samt varför skall jag ansöka till en arbetsgivare som redan målat in sig i ett hörn? HR-avdelningar, snälla se till att skriv bra annonser. Ni som arbetsgivare måste ju kännas moderna och inte som ett gruvbolag från 1800-talets början.

I de flesta annonser så är det lite koppling till kanalerna som arbetsgivaren har. Länka till sidor på den egna hemsidan, till Facebook till Twitter och inte minst er Linkedin sida. Speciellt om ni är en mindre aktör som är lite okända.

De värsta annonserna är de som beskriver 4-5 olika tjänster ner i en enda profil. Alltså istället för att ha 4-5 personer som är stjärnor så söks det en person som halvkass på det mesta. Hur går logiken där? Vem kom på att en sådan annons är värd att lägga ut? Saknas det kompetens vad personen skall göra? Då borde det gå att hyra in något bolag som kan hjälpa till. Risken är väl bara att en blind leder en blind om bolaget som anlitas bara kan buzzwords och inte vad tjänsten innebär. Det märks speciellt när man är på intervju. Vad som kommer fram där kan vara precis en motsats till det som stod i annonsen.

Kontakter är en annan väg. Här kan folk tipsa om annonser, men många är dåliga på att tipsa om företag som har ett behov att rekrytera men inte har en annons ute. Kan det bero på att det är väldigt få företag som erbjuder en rekryteringsbonus till anställda? Är ganska övertygad om att den här vägen kommer att bli populärare med tiden.

Headhunters. De har jag själv råkat ut för ett par gånger. Idag med Linkedin känns det som de jobbar allt hårdare. Det är en enorm egoboost att bli erbjuden ett jobb som inte finns utannonserat. När sen erbjudandet anpassas till dig. Ja, den känslan är obeskrivlig. Här kan det dock vara så att headhuntern har en vision om vad det innebär att jobb på bolaget. Verkligheten kan vara en helt annan. Här måste arbetsgivaren vara tydlig med sitt erbjudande. Det är jag som väljer arbetsgivare och inte tvärtom.

Mingelrekrytering. Det här har jag bara varit med om en gång. Var på ett mingel i NYC. Vi talas vid i 10 minuter den ena kvällen. Kvällen efter så hade den här personen ett jobberbjudande. Den här formen tror jag mycket på. Speciellt i områden där det är en del branschmingel. Jag blev enormt smickrad men hade precis ett nytt jobb så det passade inte alls just då.

Det finns massa med andra former nu. Appar där du kan lägga in ett videoklipp om dig själv till appar som räknar ut vilket ledigt jobb som passar dig som sökande efter en ny arbetsgivare.

De flesta arbetsgivare är dåliga på att visa på de har nöjda anställda. Ett enkelt sätt är att låta företagets instagram-konto hanteras av olika anställda under en viss tid. Så kan vi andra som söker en arbetsgivare få en inblick i hur mentaliteten är. Bloggande är en annan form. Fast det kanske är så att många är missnöjda och bilden inte blir helt korrekt.

Ju mer sugen jag är på att finna en ny utmaning, ju tröttare blir jag på hur olika arbetsgivare presenterar sig. Hur svårt kan det vara 2015?

Tack jobbfamiljen på Facebook att jag fick tänka i de här banorna. Arbetsgivare, bli nu bättre. Var en attraktiv arbetsplats och berätta om det.

– – – – – – – – – – – – – – – – –

Det här var blogginlägg 12 i utmaningen #blogg100