Stockholm är en underlig stad. Mer än på ett vis. Vi börjar med mentaliteten. Stockholm har tagit sig för bröstet och kallar sig för Capital och Scandinavia. Ja ni hör hur töntigt och med mindervärdeskomplex emot Köpenhamn som man tar detta namn. Hur man ens kom på tanken får andra svara på, men det visar mycket hur Stockholm ser sin självbild.
Stockholm är en stor stad. En stor svensk stad. En stad där man vill vara en storstad men fastnat i ett läge där man inte ser var det är på väg! Stockholm är litet i jämförelse med Köpenhamn. Köpenhamn är en riktig storstad. Det byggs roligare och bättre i Köpenhamn än i Stockholm.
Vi talar knappt med varandra i Stockholm. Spontan diskussion på Hemköp i fruktdisken är uteslutet. Du ses som konstig. Som en alien. Som något katten dragit in. DU FÅR INTE tala med okända. Det går bara inte. På krogen umgås vi med det gäng vi kom dit med. Gud förbjude att vi pratar med andra. Tillknäppt är det nya svarta. Du skall inte tro du är något så tala inte med andra människor.
Bara en sådan sak som att säga tack för att någon håller upp dörren fungerar inte. Värst är det väl i tunnelbanan då folk går på INNAN folk har hunnit gå av. Hur blev det så här? Något fel i skalen på folk? Normalt folkhyfs och inte minst om man vill det skall gå snabbare bör de som skall av få en chans först INNAN folk går på. Det är ganska logiskt. Fast nä, så fungerar det inte i tunnelbanan.
I trappen på väg till och från din lägenhet så säger du inte hej till folk. Du skall helst inte lägga märke till att det finns andra människor. Gång på gång så möter du en granne men du håller tyst. Det är så vi gör i Stockholm.
Springer du sen in i någon på väg till ditt tunnelbanetåg som du redan kommer att missa så säger du inte förlåt. Du skäller hellre ut människan som står i vägen. För du skulle ju springa till ditt tunnelbanetåg i tron om att du är någon sprinter som tränar inför os. Fast nej. Det är bara så man beter sig i Stockholm.
Ner till tunnelbanan så springer du i rulltrappan. Fast det finns en vanlig trappa vid sidan om. Du skall ju bara fram och springer du in i folk, ja då säger du som vanligt inget. Så gör vi i Stockholm.
Detta är inlägg 7 av 100 i #Blogg100 utmaningen.
Recent Comments